PORTRÄTT25 Jan 2019

ENJOY THE WINTER SILENCE

Servicen blir sämre, drinkarna dyrare och musiken svennigare. Fredrik Strage väljer hemmafest framför utgång. Vi löste biljett till en upptäcktsfärd bakom podden Hemma hos Strage och fick inblick i Östermalms lugnande effekt.

Av Paulina Bylén Foto Pär Olsson

MED 180 T-SHIRTS I GARDEROBEN

Namn Fredrik Strage.
Ålder 45.
Kotor Centrala Östermalm.
Yrke Musikjournalist, popkulturanalytiker och poddare.
Familj Frun Linda Leopold och två barn.
Aktuell med Hyllade podden Hemma hos Strage och boken 242 som innehåller hans 242 bästa krönikor som publicerats i DN.

Efter ett samtal med Fredrik Strage inför den här intervjun får vi veta att det finns 150 t-shirts i hans garderob. Snart kommer ett angeläget mejl där han frågar om det finns tid att ändra intervjusvaret till 180 tröjor? Uppenbarligen döljer sig ett helt universum bakom ett av världens vanligaste klädesplagg.

– Man kan inte leva ett anständigt liv utan minst 50 t-shirts. T-shirten är mer än ett plagg, den är ett kärleksfullt uttryck till populärkultur, förklarar Fredrik.

Fredrik Strage har samlat på t-shirts i många år. Han köper oftast på plats när han ser ett band live. Dels handlar det om att stödja nya artister, dels har han ett genuint intresse för ”antika” bandtröjor. Antik i det här fallet är tröjor från 70- och 80-talen. Vilka kan vara värda mycket pengar. Enligt Fredrik är Slayer-tröjan han köpte på Stadsmissionen för 900 kronor 1990 ett fynd. På ebay skulle den sålts för cirka 3 000 kronor. Gamla t-shirts har blivit en modeaccessoar även för dem som inte lyssnar på musik. Några i Kardashian-familjen bär till exempel Slayer-tröjor. Och H&M har sedan länge sålt hårdrockströjor.

Mellan de kala träden, som tillsammans bildar en vacker grafisk form mot den mjölkvita himlen, ligger ett tunt lager pudersnö. Pudersnö som strax kommer att krackelera. Den röda pricken mellan träden blir större, och bildar gestalt. En gestalt vars fotavtryck gör en stig i pudersnön. Folk stannar, pekar, ler. Ett par hundar springer fram till gestalten och skäller. Popkulturanalytikern, DN-krönikören och poddaren Fredrik Strage gör en dramatisk samtidigt lekfull entré fylld av popkulturreferenser på krönet av parken. Ett stenkast härifrån spelas hans podd Hemma hos Strage in. En podd som både är ett slags frosseri i roliga och oväntade anekdoter samtidigt en utbildningsradio i populärkultur. För det är förstås en fin balansgång och inte helt enkelt att få både den initierade musikälskaren och novisen att känna sig inbjuden.

– Jag var väldigt tveksam när idén om podcast kom upp, mest för att jag är van vid att leverera korta och hårt redigerade inlägg. Podcast är ju precis tvärt emot, långt och pratigt. Nu tycker jag dock väldigt mycket om formatet, men jag skulle inte spela in utan manus, säger Fredrik.

Inför varje nytt besök placerar Fredrik ut föremål i sitt bibliotek som gästen har en relation till eller kan associera till. Varje avsnitt börjar med att gästen berättar om vad hen ser och samtalar utifrån föremålen. – Varje avsnitt bygger på ett mått av heminredning, förklarar Fredrik med ett skratt. I Fredriks bibliotek har vi hört artister som till exempel Richie Ramone, Lydia Lunch, Silvana Imam och Little Jinder berätta om allt från vardagsliv till sanslösa anekdoter som har kantat deras karriärer. – Den absolut roligaste gästen att intervjua var
Little Jinder. Hon är en hejdlös citatmaskin och jag har nog aldrig skrattat så mycket som när hon var här. Inför New York-artisten Lydia Lunchs besök var Fredrik skräckslagen. Hon kan nämligen vara både tuff och svår i intervjusammanhang. – Lydia var urgullig och pratade nonstop i en timme. Det var vansinnigt roligt. En annan gäst som överraskande var den amerikanske singer/songwritern Father John Misty. Det var för övrigt enda gången som det druckits alkohol under en inspelning. – Han var hjärtlig och trevlig och spelade uteslutande kristen rock. Det hade jag inte förväntat mig. Men det var otroligt vackert. Och tequilan var otroligt god, säger Fredrik.

Största besvikelsen var dock Michael Stipe från R.E.M. – Han hade ingen värme och var en smula nedlåtande. Men det viktigaste är att det blev roligt att lyssna på. Han är känd för att avsky intervjuer. Det finns fler artister som inte uppskattar att bli intervjuade. Fredrik har till exempel försökt ett antal gånger att få några av Sveriges största att komma hem till honom men hittills har försöken misslyckats. Det rör sig exempelvis om Karin Dreijer från The Knife, nu Fever Ray, Håkan Hellström och Robyn. – Bland svenska artister är det svårt att få ett ja från dem som är så stora att de har råd att tacka nej till ”Så mycket bättre”. Nästan alla vill ju vara med där. Och en del artister har jag ju sågat vid vissa tillfällen, det kan också ha inverkan på deras beslut. I Karin Dreijers fall tror jag även att hon stör sig på att ungefär samma personer har recenserat hennes musik de senaste 20 åren. Och jag är en av dem. Fredrik har arbetat som musikjournalist sedan 1995. Han är fast krönikör och recensent på Dagens Nyheter och har sedan ett antal år synts som populärkulturanalytiker i TV4. Hans egensinniga stil och oväntade infallsvinklar är både välkända och uppskattade. Man skulle faktiskt kunna säga att Fredrik Strage numera är folkkär. Onödigt vetande blir charmigt, riktigt roligt och på något obegripligt vis lättillgängligt genom Fredrik.

Som när vi får lära oss att det vitryska heavy metal-bandet Eximperituserqethhzebibšiptugakkathšulweliarzaxułum har världens längsta bandnamn. Men mest imponerande är att han faktiskt kan uttala det, som ett rinnande vatten utan att se texten. Musiklandskapet har under Fredrik Strages yrkesverksamma tid genomgått en förvandling. Förr var musik ett hett högstatusämne, många gånger mystiskt och åtråvärt. Det var här många av innovationerna uppträdde. Numera är musik en konsumtionsvara bland många och det är inte längre här som trender uppstår. – Musik blev tillgängligt som dricksvatten, då försvann en funktion med musiken, nämligen att imponera på andra. Förr kunde den med rätt kontakter ha en inspelning med Broder Daniel före alla andra, man kunde ligga på ett kassettband som bara fanns i tre exemplar. Det gick att ragga ute på klubbar genom att säga: ”Ska du hänga med hem till mig och lyssna på nya Broder Daniel?” Många musikskribenter vände blicken mot politikspåret. Politik blev för cirka tio år sedan det nya populärkultur. Men för Fredrik var den linjen otänkbar, även om han snuddat vid tanken.

– Jag längtade, milt sagt, inte lika mycket efter att gå på Centerpartiets kongress som efter att se Kent live ännu en gång. Jag har varit i Almedalen vid ett par tillfällen. Men alla som säger att det är lika roligt där som på Way Out West behöver vård.

På Östermalm har Fredrik både delar av sin familj och tillgång till kontor. Stadsdelen som ofta får fungera som balsam för själen. – Stureplan, Karlaplan och Östermalmstorg har ett myllrande folkliv men de flesta gator på Östermalm är så öde att det känns lite som efter en kärnkraftsolycka. Jag är en ganska stressad person och Östermalm har en lugnande effekt på mig. Lee Hazlewood, en av mina favoritartister, hade helt rätt när han i låten ”Let’s Take a Walk Down Valhalla-
vägen” sjöng om en uppfriskande promenad längs den vidsträckta esplanaden mellan Gärdet och Roslagstull. Ny scen. Mitt i det bleka vinterljuset bland bilar och stressade människor står Fredrik, i sin röda mantel med kungakronan en aning på sned och väntar på att det ska slå om till grön gubbe. Kung eller clown? – Jag känner mig ganska ofta som en clown. Å andra sidan har jag en monumental hybris så jag skulle gärna fortsätta gå runt så här.

VÅRA UTGÅVOR